Farligt fett
Man lär sig mycket om saker och ting när man bläddrar runt på nätet. Särskilt intressant blir ju uppgifterna när de kommer från någorlunda betrodda källor som t.ex Livsmedelsverket. Jag hittade en artikel om margarin och tyckte att särskilt en sektion var intressant och motiverande. Jag har slutat att äta margarin sedan en tid och känner mig nöjd över det beslutet när jag får läsa nedanstående.
Raffinering
De fetter som finns i margariner har genomgått en synnerligen brutal kemisk behandling. Orsaken till detta är att man först vill framställa en fettmassa utan naturlig smak, lukt och färg. Dessa kemiska behandlingar kallas ”raffinering”. Detta för att denna neutrala fettmassa sedan skall kunna användas i kosmetika, målarfärger, skärvätska eller margariner. Sedan får var och en tillföra tillsatser, färga upp och parfymera fettmassan efter eget behov. Hudkräm blir vit och får sin egen lukt, margarin blir gul och får smörarom.
Livsmedelsverket har beskrivit raffineringen på följande sätt:
Livsmedelsverket anger nedan hur fetterna vid margarinframställningen behandlas med:
Extraktionsbensin (hexan)
Fosforsyra
Lut
Blekmedel
Nickelkatalysator (vid härdning)
Natriummetylat (vid omestring)
Lösningsmedel från fraktionering
Föroreningar som får förekomma i margariner:
Bensin (hexan)
Nickelrester (vid härdning)
Metanol (vid omestring)
Lösningsmedel från fraktionering
Kemikalier från båttankar
Taggar: farligt fett, livsmedelsverket, margarin
Läste ett recept på ostkaka på en till synes insomnad blogg. Lagade iordning den igår kväll och fick smaka till frukost imorse. Åt den utan tillbehör och något micrad. Jag tyckte att bittermandelsmaken slog igenom för mycket. Jag kommer nog att halvera mängden nästa gång.
Inte min ostkaka men en ostkaka likväl
Detta är receptet:
Till 4 personer
Ostkaka:
500 g keso
1 kryddmått bittermandelolja
4-5 malda sötmandlar
1 dl vispgrädde
1 dl philadelphia ost
2 ägg
2 äggulor
1 msk smör
Vaniljgrädde:
Grädde (Efter tycke och smak)
1/2 Vaniljstång
1/2 dl Blåbär
Gör så här:
Om du har hela mandlar, mal dessa i en matberedare alt. i en mortel. Vispa ihop ägg och grädde, tillsätt keso (gärna avrunnen och sköljd annars blir kakan salt) och philadelphia. Blanda sedan i mandeln. Smörj en form och häll i smeten. Grädda i ungn på 175 grader i ca 1 timme.
Vispa grädden ihop med innehållet från en 1/2 vaniljstång.
Ät och njut!
I tisdags var det träning med Västerås Löparklubb. Jag vet inte riktigt vad som flugit i mig. Generellt sett tycker jag att löpning är en sport som man inte behöver vara med i en klubb för att utöva, men jag gick med ändå av olika anledningar.
I våras efter att jag hade gått kursen med Markus Stålbom så kände jag ett starkt behov av att springa ensam för att träna upp min nya teknik. När jag byggt upp mitt självförtroende så kändes det roligare att ha någon att springa med. Dessutom så kan jag ju som medlem i klubben dra nytta av alla dessa löpares erfarenheter på träningarna.
Den 15 maj körde jag mitt första pass med klubben. Det är distanspass på lördagar men jag sprang inte lika långt som vissa andra. I tisdags så hade min vad läkt ihop så pass att jag vågade mig på att träna ett pass till med klubben. Visserligen hade jag bestämt att jag inte skulle springa alls på hela veckan, men jag kunde helt enkelt inte hålla mig själv i schack.
Vi samlades bakom Friskis-huset på Rocklunda och någon hade satt ihop ett program för kvällens träning. Vi småpratade lite och jag kände igen några stycken från förra träningen. Programmet bestog i några rundor på runt en kilometer i miltempo plus 30 sek. Därefter skulle vi springa tre km lite långsammare (tror jag) och slutligen varva ner med fem km. Redan innan vi drog iväg så kände jag att det skulle bli för mycket och när alla satte av på första rundan så försvann de flesta i fjärran i ett jehu. Andreas hängde på mig ett tag och vi växlade några ord. Trevligt och sympatsikt tyckte jag att hålla igen för att göra mig sällskap. Att springa sist gör mig inget, men att bli ignorerad hade känts kymigt.
Jag bestämde mig för att tacka för mig efter tre kilometers rundan. Jag hade sett alla dra på i full galopp och det kändes som att jag aldrig skulle kunna nå målet att springa en mil på 50 minuter. Jag fick några uppmuntrande ord från David och när jag i sakta mak började närma mig ”målgången” så såg jag hela gänget komma joggande mot mig. Jag sprang i nedförsbacke och de sprang i uppförsbacke. ”Jaha det är bara att vända här då och springa femman nu då”, skämtade jag glatt. Så var det inte alls. Alla rundade mig och vände tillbaka. De hade kommit för att möta mig :-)
Inte vet jag om det var för att de inte ville bli kalla av att vänta på mig eller om de helt enkelt ville att den nya killen skulle känna sig välkommen. Jag kände mig i alla fall välkommen.
Taggar: västerås löparklubb
Började tycka illa om det ett år gamla utseendet. Känner att en förnyelse var på sin plats. Temat modifieras efterhand och kommer från Vladimir Prelovac
Det är roligt att skriva. Det är ännu mer motiverande när man får uttömmande svar och kommentarer från läsarna. Janne Andersson är en sådan läsare. Han skrev en kommentar som förtjänar ett extra utrymme.
Det är intressant det där med Lchf och träning. Tyvärr så går det emot alla principer man lärt sig om kost och träning. Fett är ju något som kroppen alltid förbränner vare sig man sover eller tränar. Kroppen förbränner alltid så mycket fett den behöver eller så mycket som den hinner. Eftersom den inte hinner förbränna i den takt man gör av med energi när man höjer tempot så ökar den förbränningen av kolhydrater då det går fortare att omvandla till energi. Musklerna innehåller även depåer med kolhydrater/glykogen för att de ska finnas tillhands så nära förbrukningskällan som möjligt då behov uppstår, dvs vid träning och ansträngning.
Så pratar vi om viktnedgång så är det ju ganska dumt att bara prata om fettförbränning då de flesta av oss stoppar i oss både fett och kolhydrater och tränar vi lär sig kroppen även att öka på kolhyratdepåerna i musklerna då behovet av dom ökar. Det finns alltså ett behov av kolhydrater för att prestera så mycket som möjligt.
När behovet ökar vid högt tempo stänger alltså inte kroppen av fettförbränningen utan den går på så mycket kroppen hinner med. Kolhydratförbränningen ökar med ansträngsnivån eftersom fettförbränningen har en begränsning i hur mycket energi den kan utveckla på en viss tid.
När du inte hinner förbränna tillräckligt med fett och kolhydrater så måste muskeln leta energi ännu närmare, dvs inne i muskeln och då använder den muskelns proteiner. Om du har stora glykogendepåer i muskeln så förbränns mindre av muskelns proteiner.
Fettförbränningens nedbrytning blir även effektivare av en produkt som kommer ifrån kolhydratförbränningen, oxalacetate.Hur väl kroppen svarar mot träningen kan ju även ha att göra med intag av protein och energi efter träning. Resultaten blir kraftigt sämre ju längre tid det går från träning till intag. Så efter ett löppass behöver inte kroppen enbart ny energi den behöver även protein. Och det är akut i hänseende till träningsresultat. Men hoppa aldrig över energi efter träning och tro att du kan lura kroppen för den kommer då att använda det dyra proteinet till att ersätta energiförlusten istället för till uppbyggnad.
Hittils har jag inte hört någon kunna förklara hur kroppen gör för att strunta i glykogenförbränningen och få kroppen att bli snabbare på att förbränna fett. Det är ju en ganska omständig procedur som tar en viss tid och ger en viss energi. Och den energin räcker inte till vid hög förbränning.
I slutänden så handlar viktnedgång om hur mycket energi du stoppat i dig och hyr mycket du gjort av med. Träningsresultatet är beroende av rätt kost och intag vid rätt tillfälle.
Taggar: blogg, bloggning, glykogendepå, kolhydrat, kommentarer, läsare, lchf, oxalacetate
Senaste kommentarer