300. Inte filmen alltså
Nuvarande statistik
Att man idkar en hobby som har flera hundra tusen utövare, men som ingen känner till kan ju låta lite konstigt. Men så tycks det vara i alla fall. Man är ganska ensam om det man gör. Så länge man inte beblandar sig med andra geocachare. Kanske var det därför som jag tog en paus i mitt burkletande för något år sedan. Kanske var det därför som det tog närmare sex år att nå upp till trehundra fynd. Andra, som Dr Peel tex har gjort samma sak på tre år. Sen finns det ju extremfall som hittar ett par tusen på samma tid.
Igår när jag var på väg hem från jobbet så passade jag på att plocka de sista tre cacherna upp till nummer trehundra. Den trehundrade blev Yttergran – Det försvunna silvret . Tyvärr så var loggboken sjöblöt så jag kunde inte skriva i den.
Nummer 297 blev Knarrbacken 142. Jag hade varit där och letat dagen innan också. Tyvärr så var jag så jäktad då så jag gjorde itne ett grundligt jobb. Man blir snabbt påmind om att man ska leta överallt och lita på GPSen. Trots alla nedtrampade kvistar och omkringflyttade löv och mossbitar så lyckades jag inte lokalisera gömman första gången. Däremot andra gången så tog jag mig i kragen och la ner GPSen där den nollade och började krypa runt. Som tur var så hade Oltjo varit där innan och lagt tillbaka kamouflaget lite slarvigt så då var det inga problem. Den låg exakt på den platsen som jag kretsat kring redan under de första fem minutrarna under första försöket. Typiskt.
Jag gillar att skriva om allt möjligt. Just nu ligger det varmt om hjärtat att kämpa med andra i löpspåret. Jag suger i mig allt av vad jag kan lära mig i ämnet och försöker sprida det tillsammans med mina egna vinklar och observationer här i bloggen.
april 11th, 2010 at 20:10
Grattis till 300 funna! Själv har jag 13 kvar, men det ska jag nog klara av i April.