Igår morse hade jag lite trötthetskänningar i ryggslutet. Efter morgonens styrkepass så blev det värre och fram emot niotiden var det nästan olidligt. Jag ringde runt till några kotknackare, men ingen hade tid att hjälpa mig. Slutligen fick jag fatt i en annan osteopat än den jag varit till tidigare. Det visade sig att han hade sin praktik bara en kilometer från min arbetsplats. Han kunde ta emot efter en halvtimme så även han fick en chans att trycka min kropp till rätta.

Även denna gång fick jag veta en hel del nytt om min kropps funktioner och hur den egentligen var tänkt att fungera. Den främsta upptäckten var att mitt korsben (Sacrum) satt fast och förmodligen hade gjort i flera år med tanke på hur hårt det satt. Sacrum ska röra sig när benen runt om rör sig. Mitt Sacrum rör sig bara när mitt högerben rör sig, men när mitt vänsterben rör sig så sitter mitt sacrum fast.

Man kan ju lätt förstå att det här skapar en del muskulära spänningar. På den ena sidan är muskeln alltid spänd (höger sida) och det är där jag haft mina problem med min Piriformis som gett mig sk falsk Ischias. Detta är något som min vän och naprapat misslyckats att diagnostisera vid alla behandlingar. Att det kan vara så olika hur man ser på kroppens funktioner.

Jag hade förhoppningar att vilan i november-december skulle läka min vad och det gjorde den Jag hade förhoppningar om att stötvågsbehandlingarna skulle vara lösningen på min Plantar Faschiit som jag ådrog mig i mars, men det visade sig att det inte var det (det blev bara dyrt). Ska återupprättandet av mitt sacrums rörlighet vara det som slutligen frälser min kropp så att jag kan springa igen? Den som betalar får se.

Andra bloggar om: ischias, korsben, osteopati, piriformis, sacrum

Jag har ju sagt (skrivit) att jag inte ska skriva om mina krämpor för att det ger en negativ ton till omgivningen. Vem vill sprida dåliga vibbar? Men jag borde ju kunna skriva om hur jag gör saft av citronerna som serverats mig de senaste veckorna. Jag har inte haft någon vidare träningslust eftersom jag inte kan springa. Vad ska man hitta på då när man inte är en sån som tränar allt möjligt och tycker det är kul. Jag tycker ju att löpningen är kul. Det betyder ju inte att jag gillar all annan träning. Gym går väl an men är inte heller någon favorit. Idag däremot har jag fått till ett riktigt kanonpass i gymmet på jobbet.

En lokal på 9 kvadaratmeter, möblerat med en motionscykel, ett löpband, en bänkpress/bencurl, en latsdragmaskin/peck-deckmanick samt en stereo med hembyggda högtalare, är vad jag får hålla till godo med på min arbetsgivares bekostnad. Där har jag idag idkat en timmes hård fysisk träning. Någon annan slags träning är inte värt mödan.

Till min hjälp har jag min iPhone som brölar ut Petra Månströms löparlåtar på Spotify och en app som heter FitnessBuilder. Denna app har jag inte kunnat klara mig utan den gångna vintern. Eftersom jag är så obotligt fantasilös när det kommer till styrketräning så har den betytt allt. Idag har jag kört en ”15 minutes cirquit” fast det tog 30 minuter eftersom jag måste bygga om hantlar och annat för att få det att fungera. För att göra några övningar var jag tvungen att springa upp en våning och sno åt mig en stol. Cajsa Warg hade varit stolt.

Jag kan varmt rekommendera den som är intresserad av styrketräning, men saknar fantasin eller kunskaperna för den delen, att prova Fitnessbuilder. Den kostar några slantar, men för mig har det varit värt varenda krona.

Andra bloggar om: fitnesbuilder, iphone, spotify

publicerad med tillstånd

Petra Månström skriver i sin marathonblogg om tio hjärnspöken som kan drabba alla oss som tränar. Bortförklaringarna hon räknar upp liknar de hjärnspöken som dyker oavsett vad du tar dig för. Det slog mig då att det finns ett bot mot alla dessa hjärnspöken som fungerar exceptionellt bra på just löpning. Botemedlet fungerar tack vare att löpning är en så enkel träningsform. Det enda man behöver göra är att klä sig. Den processen är ju lite extra tidsödande så här års, men i princip så är det samma process året runt. Sen är det ju bara att köra.

Mitt botemedel mot alla bortförklaringar som Petra radar upp är: ”Jag sticker ut i alla fall. Jag kan ju alltid bryta om:” (fyll på med egen invändning typ  jag blir trött, uttråkad, det börjar regna, det tar för lång tid, jag får ont, det är för kallt, det blåser för mycket etc ”.

Det finurliga med den här metoden är att man sällan kommer sig för att avbryta när man väl kommit ut. Obehagen brukar släppa och motivationen och välmåendet kommer krypande utan att man märker det och vips så har man gjort det man skulle.

Har du någon egen metod för att motivera dej? Eller har du inga problem med det?

Andra bloggar om: hjärnspöken, marathonblogg, motivation, petra månström, svd

Efter julmaten känns det extra påkallat att ge sig ut på en löprunda eller hur?! Vad gör man då när man vill springa men inte kan? Häromdagen tog jag ledigt från hembestyren och drog ut med pannlampa och reflexväst i högsta hugg för att springa av mig lite överskottsenergi (eller var det irritation?)

Jag hade väl kommit 25 minuter bort när det sa ”snäpp” i vänstervaden. Helt oprovocerat och utan förvarning.  Jag tog i alla fall alla besserwissrars råd och promenerade hem istället för att plåga mig genom att springa.

Nu blir det till att fortsätta med stabilitetsträning och styrketräning som alternativ till löpningen ett tag till. Det är ju bara fem månader kvar till Göteborgsvarvet så jag lär ta det lugnt så att jag klarar av det. Målsättningen är under två timmar, men som det ser ut nu får jag vara glad om jag klarar att springa hälften.

Kunde inte riktigt låta bli att sticka ut idag. Inte av skuldkänslor för intagen mängd godis utan mer för att det var så behaglig temperatur ute. Bara minus nio grader. Körde lite gå-spring-gå idag eftersom det var ett par veckor sedan jag sprang sist. Sedan kom den andra sidan av släkten och det blev lite mys i pulkabacken och därefter sen lunch hemma.

Goda grejer att ha i backen när det börjar bli kallt.

Andra bloggar om: carlshamns punsch, garmin, ica backen

Ni som löper mycket vet precis hur det känns. Att vara förhindrad. Att bli nekad. Att få nobben. Kort sagt – att inte få komma till. Att inte få springa alltså (var det någon som tänkte på något annat?)

Idag fick jag min dom av Anna på AH Fysiopraktik. Dom och dom förresten. Jag gör väl som jag vill. Hennes råd var i alla fall professionella och uppriktiga. Jag har intalat mig själv att det kanske är bäst att jag följer dem. Jag provocerade henne lite genom att säga att jag nog inte skulle följa dem till punkt och pricka. Att jag nog skulle komma att springa i alla fall en gång i veckan. Då fick jag mig en slev som heter duga. Det tackar jag för. Med mitt lynne behöver jag en riktig rövspark.

Förutom att mina vader inte hade så stora skavanker som jag befarat, så hittade hon några andra brister som skulle kunna orsaka mer lidande än mina vader. Vad sägs om instabila knän, nästan obefintliga hamstrings, instabil höft och en allmänt taskig hållning (min egen reflektion). Jag fick dessutom lova att vara mer konsekvent med användningen av mina formgjutna inlägg.

Boten på det hela är diverse knäböj, stretching av vaderna, balansplatta, CORE-träning och höftträning med gummiband.  Jag kör lite löpfritt i december och kombinerar stabilitetsträningen med julbord istället. Kul!

Dessutom hittade jag en bild på mig som dottern tog med sin telefon efter målgången på min första halvmara i september. Smärtsamma minnen.

En matt löpare på E18 i Enköping. Jag passerar platsen varje arbetsdag till och från jobbet och smärtan gör sig påmind varje gång. Även känslan av tillfredsställelse.

Andra bloggar om: instabila knän, knäböj

Idag finns många och dyra lösningar på illaluktande träningskläder. Det finns kulor som man lägger i sin träningsbag eller i löpardojorna för att få bort stanken. Man använder silveroxid vid tillverkning av kläder och kallar det ”odorless” kläder. Att våra reningsverk och tvättmaskiner inte pallar silveroxid känner inte klädfabrikanterna till.

Men ärligt talat är det någon som bryr sig om hur man luktar i elljusspåret. Inte ekorrarna och hararna i alla fall. Vissa kanske inte tål sin egen lukt. Problemet är att lukten inte försvinner ens efter tvätt och det här gäller mest syntetkläder har jag märkt. Då är det inte så fräscht att stoppa in dem i garderoben tillsammans med de andra rena kläderna.

Som tur är finns det en billigare och naturvänligare metod. Ättiksmetoden (nä inte Ätkinsmetoden). Den går ut på att du blötlägger dina kläder i en blandning av 24% ättika och vatten innan tvättningen. Alternativt häller du i en halv deciliter ättika i tvättmedelsfacket tillsammans med tvättmedlet. När du tar ut tvätten så kan dina kläder lukta starkt av ättika, men det försvinner när kläderna torkat. Jag blötlägger mina stinkarplagg och tvättar dem efteråt.

Har du någon gång glömt att ta ur tvätten ur maskinen så vet du att kläderna luktar träsktroll om de legat för länge. Du botar det genom att tvätta en gång till fast med ättika.

Du hittar fler tips i Perstorps tipsfolder (PDF 212 Kb)

Andra bloggar om: ättika, ättikssprit, illaluktande kläder, tvåttråd

Jag läser @42kilomters blogg och följer hans träning på Twitter etc. Han presenterade sin träningsvecka i sammandrag och det var imponerande. För mig i alla fall. Jag tänkte att jag skulle göra motsvarande. Min löpning är inte imponerande alls, så jag drar en sammanfattning över november månad istället. Jag har dock ett pass kvar imorgon.

V44
Löpning: tot 10 km, 69 min
Styrka: 139 min

V45
Löpning: tot 8 km, 54 min
Styrka: 50 min

V46 SJUK

V47
Löpning: tot 14 km 83 min
Styrka: 70 min
Rodd: 18 min 4 km
Cykling: 14 min 7 km

Andra bloggar om: november, sammanställning

Läste i DN att forskare kommit fram till att man håller sig friskare med motion. Fan trot! Jag har fysat som bara den i höst och ändå ligger jag hemma med skallebank, muskelvärk, hosta och frossa. Tidigare år när jag tagit det lugnt kanske jag varit sjuk en dag per år. Nu är jag inne på min andra vecka snart. Ja visst nu börjar det kännas bättre, men träningen blir ju lidande.

Vadå? Jaha! Byggde forskningen på att man fysade fem gånger i veckan. Ja då förstår jag.

Andra bloggar om: dagens nyheter, DN, förkylning, motion

I Runner’s Worlds senaste nummer som kom i brevlådan igår läste jag artikel om läkare i Umeå som snubblat över en annan förklaring till inflammerade hälsenor. Vad de menar är för komplicerat för mig att förstå så jag tänker inte ge mig på att förklara det för er.  Det som är intressant är att man istället för att operera inflammerade hälsenor har tränat bort smärtan. Man har behandlat smärtande hälsenor med excentrisk träning. Som exempel på sådan träning gav man tåhävning fast omvänt. Man sträcker ut vaden och ställer sig på tå med hjälp av det andra benet. Sedan sänker man långsamt hälen mot underlaget och vidare under markplanet. Man får nog ta hjälp av en trappavsats eller bänk edyl. Jag tog och provade lite hemma på en stol, men det gick inge vidare eftersom jag hela tiden var rädd att stolen skulle välta. Med tunga hantlar i ena handen och den andra handen mot ett stöd kan det nog bli ganska bra träning.

Det här med excentrisk träning har tydligen varit känt för många flera år tidigare än Runners World fick nys om det. Nu har jag också fått nys om det och det tackar jag för. Man kan ju tro att det är något man lär ut på idrottsskadeläkarutbildningen (om den nu finns).

Mer läsning om värkande hälsenor kan man läsa på dessa gamla trådar på Funbeat.se:
http://www.funbeat.se/discussion/show.aspx?ThreadID=123135

http://www.funbeat.net/discussion/show.aspx?ThreadID=768325

Andra bloggar om: achillestendinopati, excentrisk, excentrisk träning, funbeat, hälsena, idrottskador, runners world