Förra året så gjorde jag en liten sammanställning på min träning i november månad. Idag när jag satt och gick igenom arkivet så fann jag det inlägget. Jag gör ett kort inlägg om hur det sett ut för mig i november 2011.

4 nov   4,7 km 7.44 min/km
10 nov 5,56 km 7.27 min/km
13 nov 6,72 km 7.14 min/km
17 nov 5,31 km 6.58 min/km
21 nov 6,85 km 7.18 min/km
29 nov 6,74 km 6.28 min/km

Jag kan konstatera att kilometertiderna sjunker igen. Vikten också. Snart går det utav bara helvete. 

Andra bloggar om: blixten, sammanställning, the flash

I spåren av barfotalöpning och den nyvaknade Rousseau-anda och ”tillbaka till naturen”-tankar som sprider sig i löparvärlden så har det dykt upp ytterligare en gimmick eller fluga. Personligen är jag för tanken att det är det enkla som fungerar. Ett av mina favoritcitat kommer från ett tillfälle när min kompis Uno (som fortfarande inte är på Facebook) hjälpte mig att lösa ett problem med bilen. Han sa helt enkelt: ”Tänk svårt och det blir svårt”. Således; varför krångla till det.

Därför tänker jag prova den här nya grejen också. Den har fått benämningen Hundred Up och är en enda simpel övning för att simulera löpning och stärka musklerna och finslipa motoriken  mm.

The minor exercise
Övningen går i korta ordalag ut på att stå barfota på plant underlag på stället växelvis lyfta knäna upp till höftnivå. Det ska göras strikt och kontrollerat i balans. Första gången jag gjorde det så gjorde jag 50+50 och det är det som är målet. Viss muskelspänning i höftböjarna uppstod dagen efter, men ingen träningsvärk. Jag ska köra så till slutet på veckan och sedan gå på nästa steg.

The major exercise
Den här delen av övningen utförs exakt som den första, men med lite fart och vikten på framfoten. Fortfarande på stället. Samma sak här med kontroll och balans. Märker man att man inte kan hålla kontrollen och vara strikt så avbryter man.

En fullständig beskrivning av övningarna hittar du på hundredup.com.

Gilla min Facebooksida så får du dessutom tillgång till en gratis bok om upphovsmannen till HundredUp med fullständig beskrivning och bilder.

Det har startats ett 30-dagars ”upprop” eller en ”challenge” på Facebook som syftar till att utvärdera övningen (eller marknadsföra Natural Running Store).

Dessutom finns ett bra klipp från Naturalrunningstore.com på Youtube nedan.

Andra bloggar om: e-bok, gratis, gratis e-bok, hundredup, Löpning, löpskolning, övning, trender

Jag har ett väldigt högt säkerhetstänkande. Jag har aldrig varit utsatt för något grovt våld eller drabbats av någon olycka. Vare sig i yrket eller privat. Det betyder inte att jag inte utsätter mig för risker. Jag har hoppat fallskärm, kört svindlande fort i bil, gjort djupdyk i vrak, klättrat i Alperna, hoppat från broar med bara sele och klätterrep, klättrat på husfasader utan säkring (ja okej det var dumt). Sådana aktiviteter skulle av många kanske anses som  farliga. Den klassificeringen gör man ju utifrån att det ofta sker olyckor och dödsfall i samband med såna aktiviteter. Därför finns också en massa säkerhetsföreskrifter och säkerhetsutrustning för att förhindra olyckor.

Reflexvästprydda småbarn

Jag har ställt mig frågan varför så många tycker att det är så viktigt med reflexer när man är ute och springer. Jag kan ju bara se till min egen del och jag har konstaterat att jag inte tänker använda reflexväst eller köpa någon jacka av fluorescerande material. Jag tänker redovisa mina motiv och sedan får vi se om det är någon som har något att säga om det.

Jag resonerar ungefär så här när det gäller min egen säkerhet när jag är ute och springer. Det som kan vara farligt för mig när jag är ute och springer är för det första bilar. De åker fort och de är hårda. Dessutom så har man som bilförare väldigt begränsad sikt i stadsmiljö tack vare undermålig belysning som bländar mer än den belyser närområdet. Det andra som kan vara farligt är mopeder som forsar fram på cykelbanor. Slutligen för sakens skull så kastar jag in några cyklar också som kan vara särskilt farliga om man bor i Uppsala.

Bilar är farliga
Ja men om jag nu tycker att bilar, mopeder och cyklar är farliga för löpare varför har jag inte reflexväst på mig så jag syns då, kan man ju undra. Varför skulle jag? Jag är väl inte så dum så jag springer där bilarna kör. Visst! Det finns de som inte har något val och dom ska ju naturligtvis använda reflexväst om de måste springa bland bilarna. Men inte jag. Nu när det är mörkt på riktigt om kvällarna så behöver jag inte oroa mig för de få cyklister som är ute. Nu har merparten av alla cyklister ställt undan järnhästen för vintern så antalet cyklister är i alla fall så litet så risken att kollidera med en sådan är minimal. Dessutom så är min och cyklisternas hastighet så låg att vi har all tid i världen att hinna uppfatta varandra innan mötet och ta ut vederbörliga säkerhetsavstånd. De cykelbanor som jag springer på har belysning så det finns ingen risk att jag inte ska hinna se en fara eller ett hinder för att kunna väja eller stanna. Att andra långsamtgående trafikanter ska undgå att se mig ser jag som en osannolikhet.

Fler dör
Om man räknar oss löpare som fotgängare så är vi väldigt förskonade från till exempel dödsolyckor i trafiken. I en artikel i Sydsvenskan i augusti i år så står det att dödsolyckorna ökar. Ökningen är förmodligen tillfällig eftersom dödsolyckorna med gångtrafikanter i trafiken har sjunkit från 308 år 1970 till 31 år 2010 (Källa:trafikverket). Dessutom så var merparten av de förolyckade i år över 65 år. Jag tror inte att de var ute och tränade inför Göteborgsvarvet.

Visst skadas det folk i trafiken. Bara i Göteborg så skadades det 183 personer så svårt 2010 att de behövdes läggas in på sjukhus. Frågan är om de hade mått bättre av reflexvästar eller om det ens var mörkt när olyckan inträffade.

Njae, det där med reflexvästar går bort för min del. Värre är det med hundar som man måste springa lovar runt.

Andra bloggar om: fotgängare, Löpning, mörkerlöpning, reflexväst, säkerhet, trafikskadade

Det brukar heta ”vill man så kan man”. Personligen blir jag bara förbannad när jag hör någon säga så. Ofta beror den ilskan på att jag inte vill erkänna för dem att jag inte vill. Vilja är nämligen känslostyrt och känslorna styrs av tankar. Så om jag inte kan göra något så beror det på att jag inte tänker rätt. Bla bla bla mumbo jumbo.

Idag har jag varit ute och sprungit i alla fall. Det gjorde för att jag ville det och för att det var fint väder. Jag har velat springa ända sedan i vintras när min fot satte stopp. Så man skulle kunna dra slutsatsen att om man vill något väldigt länge så kommer man till slut att göra det. Trägen vinner med andra ord.

Det kändes så skönt att springa utan några smärtor att tala om. Det jag nu märker efter ett par månader av bristande motivation att äta rätt, är att fettlagret har tjocknat. Det tar sig uttryck i att det känns som om jag bär på en ryggsäck när jag springer och sätter ner fötterna lite för hårt. Eller när jag hoppar ner från en kant. Jag kan faktiskt känna hur fettlagret på ryggen och över bröstet tyngs ner och fladdrar till när jag dunsar i backen. Det känns så nedrans tyket. Jag försöker springa spänstigt och rakt. Petra Månström brukar tjata om att hon vill springa snyggt. Det kan jag inte säga att jag gör just nu. När jag ser min skugga så ser den ut som en kutryggig gammal gubbe med ledgångsreumatism. Hade det inte varit för vädret så hade jag nog gått hem efter ett par kilometer. Nu blev det totalt 6,5 km i 6 m/km-takt. Lagom lufsartakt

Andra bloggar om: Löpning, motivation, vilja

Efter att ha provat en massa behandlingar och olika slags stretching under de senaste halvåret så har jag kommit till någon slags insikt. Dels att min Plantar Fashiit, om man nu kan kalla det för det, kan bero på att Språngbenet legat fel. Kanske är det åt det andra hållet: att Språngbenet legat fel på grund av Plantar Fashiiten.

Den andra insikten fick jag när jag gick tillbaka till källan av problemet, nämligen löpningen i sig. Jag kollade in doktor Romanovs Youtubekanal och fick syn på ett klipp om plantar fashiit där han förklarar orsaken till ock några enkla lösningar på problemet.

Hans förklaring, för den som inte orkar lyssna på hans jobbiga ryska accent, är att det hela beror på att man rör sig fel. Det vill säga att man inte slappnar av i foten. Var har jag hört det förut? Tricket med att slappna av i foten är att inte göra rörelser som aktiverar vaderna. Mitt problem är kanske att jag inte riktigt kan känna om jag anstränger vaden eller inte. Jag har hittat några övningar som kanske kan hjälpa mig att komma till rätta med den här känslan jag saknar.

Klippet nedan förklarar i detalj hur doktor Romanov tycker att man ska hantera Plantar Fashiit.

Andra bloggar om: plantar faschiit, pose, pose running, rehabilitering, romanov

Precis som när Fotosöndag hade tema glädje härom veckan och Sam Husman visade upp sitt alster så gick tankarna till skadeglädje när jag fick en ny följare på Twitter idag (jag är @nehrert btw). Jag brukar vara snabb att kolla alla nya följares profiler och det gjorde jag nu ikväll. Tyckte det var skitkul med videologg på en löpblogg. Det ser man inte alltför ofta. Det allra bästa var tonen i klippet. Surmulet, självbesviket och äkta ämlighet.

Jag tyckte jag hade problem med min löpning, men den här tjejen har stora motivationsproblem. Missförstå mig rätt. Jag gillar det skarpt och jag kan förstå precis hur det känns. Jag har i och för sig inga motivationsproblem, men jag har samma pessimistiska mentala inställning. Hoppas att resten av inläggen har lite mer glädje. För bloggarens skull.

Kolla @SofiaThysell och hennes blogg på http://sofiagoesnymarathon.wordpress.com/

Mitt bidrag denna vecka till Fotosöndag.

Andra bloggar om: fotosöndag

I mailet från Runners World idag fanns en länk till en artikel som aktualiserar löpning och förkylning. Det är ju dags nu. Att kamma hem segern i tävlingen VFFF 2011 (Vem Får Första Förkylningen). Jag tog hem segern med en halv dags huvudvärk, en dags halsont och en knapp veckas tjockt slem och hosta.

Härom dagen så tog jag mig i alla fall ut på en kort löprunda för att känna efter hur min vad och min fot mådde. De mådde ganska bra. Det blev en kort sväng på några kilometer. När jag kom hem så kom jag ihåg att jag ju hade varit slemmig i halsen på morgonen. Trots slemmigheten så tyckte jag att det kändes ganska bra ändå.

Det fick mig att fundera över hur det egentligen ligger till med det där att träna när man är förkyld. Artikeln från Runners World gav mig en del svar.

Dessutom hittade jag den här artikelserien från Aktiv Träning om förkylningar. Läsvärt!

Andra bloggar om: förkylning, Löpning, runners world, snuva

Kommer nog aldrig att delta, men det ger definitivt perspektiv på min egna träningsnivå *IRONI*

Andra bloggar om: extrem triathlon, norge, norseman, triathlon

Osteopati är guds gåva till idrottskador. Helt fantastiskt att folk fortfarande lägger ner pengar på stötvågsbehandlingar och sjukgymnastik. Då har de inte träffat Kathrin Lobel på hennes mottagning i Sala.

Vid de två första behandlingarna justerades min hållning. I torsdags var det dags för första behandlingen sedan början på semestern i mitten på juni. Då hade hon en idé som hon ville testa på min fot. Hon manipulerade och stimulerade nerverna i foten för att se om det kan ha varit en nerv som legat i kläm i foten. Efter ca tio minuters smärta så bad hon mig ställa mig upp och testa hur det kändes i foten. Smärtan var helt borta. Det ömmade så klart på den platsen hon hade tryckt, men smärtan framför hälen var helt borta. Vad märkligt att en nerv som ligger i kläm kan skapa så långvarig smärta på en helt annan plats i foten. Vad märkligt att två sjukgymnaster, en naprapat och en kiropraktor inte lyckats konstatera det. Det får en ju att undra om det är pengarna som styr.

Idag tre dagar senare är smärtan fortfarande borta. Jag var till och med ute och tog en tre kilometers runda i fredags. Det var tungt rent konditionsmässigt förståss, men foten kändes helt OK.

Än så länge så känns det för tidigt att sätta upp några nya mål för löpningen, men helt klart är att det ljusnar i tunneln.

Andra bloggar om: idrottskador, osteopati, stötvågsbehandling