Det där var ju kul
Det går fort att glömma bort hur kul en del saker är. Igår var jag med sönerna på innebandymatch i Köping. Naturligtvis lyckades jag spela ett iSpy-spel gjort av Bure81. Det roligaste var dock på vägen hem då jag svängde in på Råby rastplats längs E18. Där finns ju en cache och det visste jag sedan tidigare. Tyvärr har mugglare och andra tillfälligheter gjort att jag antingen inte kunnat plocka fram burken eller varit tvungen att passera rastplatsen utan att stanna. Skrikande ungar och hungriga fruar har ju en tendens att få en att vilja komma hem så fort som möjligt ;-)
I alla fall så kunde jag stanna till igår och leta lite mer ostört. Min vana trogen trodde jag att jag nog skulle få kliva runt i blötsnön ett par kvartar innan jag hittade gömman. Jag hade ju inte ens någon GPS med mig. Iphone har jag slutat lita på när det gäller att leta cacher. Döm så av min förvåning när jag lyfte blicken och hittade gömman direkt. Det tog inte mer än tio sekunder från det att jag klivit ur bilen.
Det är vid såna tillfällen man undrar varför jag inte gjort det här fler gånger de senaste månaderna. Kanske för att jag varit sjuk och inte orkat eller för att jag fokuserat mer på träningen. Det känns som om jag borde komma igång igen inför Nordic xTreme 2010
Jag gillar att skriva om allt möjligt. Just nu ligger det varmt om hjärtat att kämpa med andra i löpspåret. Jag suger i mig allt av vad jag kan lära mig i ämnet och försöker sprida det tillsammans med mina egna vinklar och observationer här i bloggen.
februari 7th, 2010 at 10:40
Roligt och bra skrivet. Hög igenkänning det där med skrikande ungar och hungriga fruar. :D Samma orsak har hindrat mig ett antal gånger.
Det är alltid kul när letandet och finnandet går över förväntan, då blir man taggad att fortsätta.
februari 7th, 2010 at 10:53
Hungriga fruar alltså :) iPhonen ska ju gå ganska bra att leta med bara låta den få bra mottagning så ska det fungera, men det är kanske det som är det svåra ibland :)
februari 7th, 2010 at 11:47
Här är det skrikande män och hungriga ungar (eller hur det nu var :-P) som gör geocachingen mindre frekvent.
Men nu är det snart vår, alla blir glada, fåglarna kvittrar osv. Och så behöver man kanske inte använda spade för att hitta lådorna längre?!
Just nu gäller ju: ”hellre en liten på en skylt än en stor under en sten”, eller hur ordspråket nu gick… Och små burkar är inte riktigt familjecacharvänligt om man säger så…
Nya friska vårtag, inom kort!! :-D