Frustrationen att inte hitta
Kan ni bli sådär så ni vill slita ert hår ur skalpen för att andra verkar hitta gömmorna men inte du. Så kände jag i alla fall när jag letade efter peerikss gömma Can did Cam?
Efter att ha surfat runt lite på min iPhone och sett vilka cacher jag ännu inte hunnit med så såg jag Can did Cam? ute på Bjurhovda. Den har bara 22 loggar och har ändå legat ute sedan sommaren 2008. Jag tänkte att den borde jag ju hinna med på hemvägen från ICA Maxi på Hälla. Eftersom jag åkt hemifrån utan ordinarie GPSen så provade jag programvaran från Groundspeak till iPhone. Till iPhone 3Gs så finns ju kompass inbyggt och den kan man använda tänkte jag.
Väl kommen till Bjurhovda så parkerade jag olagligt på gatan och sket fullständigt i att andra trafikanter var tvungna att svänga ut i mötande trafik (skojar bara). Sedan knallade jag ut på fältet och hade redan på 200 meters håll beslutat mig för var gömman skulle vara. Det fanns ju egentligen bara en plats. Tyckte jag. Iphone 3Gs GPS är ju av naturliga skäl inte lika noggrann som min ordinarie GPS och det gjorde att noggrannheten landade på mellan 17 och 2000 meter beroende på hur fort jag rörde mig. Jag valde att inte irritera mig över det utan snarare konstatera att iPhone aldrig var avsedd för meternoggrann navigering. Däremot så är den det allra bästa verktyget jag sett för att läsa loggar och cachebeskrivningar online.
Efter att ha tappat tron på mig själv och min förmåga så bestämde jag mig för att ta del av andras erfarenheter. Jag började med att läsa tidigare besökares kommentarer. Den första kommentaren: ”Oj vad jag letade och svor över den höga vegetationen..”, av Henka81 gav en hint om att det kunde bli lite jobbigt. Henka81 loggade en DNF. Skönt tänkte jag storsint. Det är inte bara jag som är kass :-) Den andra kommentaren av benganbilog gav inte mycket mer att gå på. Inte heller Karickas logg kunde hjälpa mig. Jga var tvungen att backa tillbaka i tiden till 8 maj innan jag fick lite hjälp. Det var Kazzaki som skrev: ”Rolig cach, Fick ta ett skutt över ån, det lyckades bra”.
Det syntes ju i terrängen att folk hade varit på båda sidor om diket så jag ville inte vara sämre. Jag skuttade över diket jag med. Lyckligtvis hade någon lämnat kvar en stör som man kunde använda som stavhopparstav. Den vek sig när jag hoppade så nu är den förmodligen obrukbar. Naturligtvis så fanns det brännässlor här också och jag hade ju kortärmat den här gången så det blev några sting här och var. Trots mitt nytända hopp och min iver så lyckades inte gömman uppenbara sig. Jag klev över på andra sidan igen och började lyfta på grejer. Jag lyfte på en stor sten och såg något som slingrade och kravlade under den. I ren förskräckelse så släppte jag stenen och tyvärr så tror jag att jag massakrerade en hel generation med småödlor. Jag kommer nog att reinkarneras som hundbajs. Förlåt!
Nästa kommentar som jag tog till mig var Team Gaia 58: ”Fin gömma. Bra ledtråd”. När jag läste den så tänkte jag över mina försök att komma in i MENSA. Jag hade redan läst hinten och inte fattat ett jota av vad den ville säga. Jag förmodar att det är en sån där bakvänd hint som får en att säga ”Ahaa!” när man väl hittar gömman.
Tro inte att jag packade ihop och åkte hem nu. Näe nu började vreden och hornen växa ut. Jag läste en kommentar till. Det var Suckens: ”Smart ställe att lägga den på första man blir blind på är ögonen”. Den kommentaren gjorde mig hungrig igen. Jag tänkte att ett smart ställe nog måste betyda att det är en plats som man normalt sett inte skulle titta på. Det antyddes också att gömman var uppenbart synlig på platsen. Ögonen började spela runt platsen. Jag backade bort och tog en annan riktning. GPSen ville inte riktigt vara med och hjälpa till.
Till slut, med desperation och gråt i halsen så var jag tvungen att erkänna mig besegrad. Alla hurtiga kommentarer och Modstulen och svettig lomade jag tillbaka till bilen och åkte hem. Nästa gång kommer jag tillbaka med tyngre utrustning och mer tid till övers.












