I skydd av mörkret
Igår efter middagen och ett glas vin kände jag ett starkt behov av att komma ut i friska luften ett tag. Jag drog på mig paltorna och fick fatt i min ryggsäck som jag lastade med fem kilo extra vikter och drog iväg. Promenaderna brukar ge lite mer flås om jag lastar på lite vikter. Jag har ju tappat fem kilo så då får jag lasta på extra. Det var fasligt vad tomt det var på cykelbanorna. Längst norrut på min lilla skogsrunda så fanns det ingen belysning och jag hade ju lämnat pannlampan hemma så det blev promenad i skydd av mörkret. Det är tur att man inte är mörkrädd.
Efter att ha gått i en halvtimme under gatlyktorna så ser man inte så bra när man kommer ut i beckmörkret. Kunskaperna och träningen sitter än dock i. Det är ju väldigt svårt att fästa blicken på någon särskild punkt i terrängen när det är becksvart. Därför ska man titta lite vid sidan av det man vill se på. Det beror på att man saknar stavar i ”gula fläcken” eller vad det heter. Nu fanns det ju inte så mycket att titta på där, men mörkerseendet var till hjälp när jag skulle sätta ner fötterna. På vissa sträckor fick jag orientera mig fram genom att lyssna på underlaget. Grus = på banan, inte grus= inte på banan.
Jag gillar att skriva om allt möjligt. Just nu ligger det varmt om hjärtat att kämpa med andra i löpspåret. Jag suger i mig allt av vad jag kan lära mig i ämnet och försöker sprida det tillsammans med mina egna vinklar och observationer här i bloggen.
