Jobba tillsammans
Ibland kan din inrotade personlighet hindra dig i att komma framåt i livet. En del säger till sig själva att: ”Jag kan inte göra det för det är inte sådan jag är”.
Så har jag själv sett på min geocachinghobby sedan jag startade. Idag har jag förstått att alla inte utövar geocaching på samma sätt. Eftersom jag är lite av en ensamvarg (det är sådan jag är, okay) så har jag för det mesta jagat burkar på egen hand. Jag har alltid trott att det är så man gör (eftersom jag är en ensamvarg).
Idag läste jag om hur Blaufish och hans (eller hennes, vad vet jag) polare/väninnor sitter ner och löser mysterycacher på löpande band. Tillsammans!? Det första som slog mig när jag läste det var: FUSK! Men varför skulle det vara det. Bara för att jag sitter hemma ensam och sliter mitt hår så betyder det ju inte att det är så det ska göras. Jag skulle faktiskt tjäna på lite sammarbete. Min hemmakarta börjar likna ett enda stort frågetecken. Jag fullkomligen suger på mysterys. Likadant är det på arbetsorten. Lika tomt på regulars, men fullkomligen gödslat med mysterys.
Nu när några kollegor börjat ta upp jakten kanske man kan få lite hjälp av dem.
Jag gillar att skriva om allt möjligt. Just nu ligger det varmt om hjärtat att kämpa med andra i löpspåret. Jag suger i mig allt av vad jag kan lära mig i ämnet och försöker sprida det tillsammans med mina egna vinklar och observationer här i bloggen.
augusti 14th, 2009 at 15:47
Jo, jag känner igen mig där. Även jag cachar ensam oftast, å även ”mitt Västerås” är fullt av frågetecken.. Minns ”den gamla goda tiden” då Västerås inte hade en enda mystery. Men jag gillar utvecklingen trots allt!