Kan jag springa en halvmara
Det är bara en vecka kvar till E18-loppet. Det är en stor milstolpe för mig. Jag har aldrig sprungit så långt i hela mitt liv. Så här mitt i livet och ca 25 år efter jägartjänsten på K4 så undrar jag hur det kommer sig att man inte fick springa längre än 10 km i lumpen. Jag tror att jag gjorde det kanske två eller tre gånger under mina femton månader på K4. Nu har jag gjort det kanske fem gånger på 6 månader och jag har nyligen sprungit 13 kilometer.
Idag var vi bara två på Västerås löparklubbs träning. Vi hade olika program på tapeten så vi sa bara hej och sprang åt varsina håll. Vi var så få på grund av att det tydligen skulle gå ett lopp på lördagen. Det var inget jag visste om. För egen del hade jag tänkt att prova på att springa 15 km. Egentligen hade jag tänkt satsa på att springa mellan 150 och 180 minuter och springa fyra minuter och gå i en minut. Det blev en liten halvdan variant av det hela. Jag hade ugnarna hemma ensamma så jag ville inte dra iväg så långt från bilen utifall det skulle bli något akut. Av den anledningen tänkte jag springa femkilometersspåret tre varv.
Efter ca 8 kilometer började det kännas riktigt illa. Jag började allvarligt fundera på varför jag höll på över huvud taget. Vikten har stått stilla och till och med ökat den senaste veckan. Flåset känns inte som om det gått upp något. Visserligen bättrade jag på mitt personbästa på milen när jag sprang Blodomloppet sist, men det kändes på det hela taget ganska tungt. Det slutade med att jag rationaliserade bort den sista femkilometersrundan. Jag gav helt enkelt upp, med motiveringen att jag inte ville slita ut mig inför E18-loppet. Det finns alltid en anledning att inte göra det man borde.
På eftermiddagen drog jag och ungarna ut i skogen och grillade lite korv. Vi fick oss en kort promenad i skogen och lite pinnbröd och marsmallows till livs.
Ungarna fixar degen
Grillat är godast
Jag gillar att skriva om allt möjligt. Just nu ligger det varmt om hjärtat att kämpa med andra i löpspåret. Jag suger i mig allt av vad jag kan lära mig i ämnet och försöker sprida det tillsammans med mina egna vinklar och observationer här i bloggen.
september 5th, 2010 at 7:20
Mitt tips är att ta det lite lugnare och låta det ta tid. Det ska kännas kul att springa även nästa dag. Det kommer heller inte alltid att gå framåt hela tiden. Svackor kommer och går. I början ser man stora resultat men ju mer man tränar desto längre tid tar det att prestera nya resultat. Jag själv hade en topp 2006 efter att ha tränat lite mer seriöst 1-2 år och jag är fortfarande inte tillbaka där. Skador, sjukdom, gått upp i vikt, dåligt med kontinuitet i träningen, skälen är många. Tror det viktiga är att försöka hålla sig frisk och skadefri och att kunna träna kontinuerligt. Det vinner man på i det långa loppet. Ge inte upp!