Mera stressfrakturer
Sitter på Öland och suger på mitt morgonkaffe. För tio minuter sedan ca. 07.40 stog jag i hallen med löparmunderingen halvt påklädd redo för ett återhämtningspass. Tänkte att jag mest skulle promenera och småjogga i en timme eller så.
Tyvärr så ställer jag in dagens runda. Det sitter tydligen ett muskelfäste på utsidan av vänster knä och det fästet gör så förbannat ont så jag kan knappt kan stödja ordentligt på benet.
Det är ju själva fan att man har hamnat i ett fysiskt aktivt livsskede där kroppen inte pallar det viljan bestämt att den ska göra.
Trots senaste månadens försök att komma ner till en mer löparvänlig vikt så ligger jag kvar på samma goda 87 kilo. Jag tror jag ska ta kontakt med ett proffs. En dietist eller nåt. Jag ska se om jag inte kan få ett individuellt kostprogram att köra efter. Nån som har några tips så lämna dem i kommentarsfältet.
Såg förresten häromdagen på SVT att det numera är bättre att banta fort än långsamt. Tvärtemot vad man tidigare sagt alltså.
Nu när jag fyllt på min andra kopp kaffe och klockan hunnit bli 08.10 så verkar det som att Voltarenet börjat verka. Nu känns det som att jag skulle klara av en promenad i alla fall.
Jag gillar att skriva om allt möjligt. Just nu ligger det varmt om hjärtat att kämpa med andra i löpspåret. Jag suger i mig allt av vad jag kan lära mig i ämnet och försöker sprida det tillsammans med mina egna vinklar och observationer här i bloggen.
