MTB i Bålsta istället för löpning
Jag valde att inte cykla uppför
Det gäller att utnyttja möjligheten att träna på jobbet. En och en halv timme i veckan ordinerar arbetsgivaren. Att man sedan navigerar fel och drar ut på tiden lite kan ju ingen ha något emot.
Den långa följetongen om min vad börjar kännas något uttjatad, men det känns som att en lite uppdatering ändå kan vara på sin plats. Sedan den tredje juni och Mälarenergi Stadslopp har jag inte belastat vaden mer än vid cykling. Efter förra fredagens besök hos sjukgymnasten så bedömde han att ett par veckors ytterligare vila skulle ge mig förutsättningar att börja lufsa runt 2,5 km spåret. Lufsa verkar inte vara min grej riktigt så jag har beslutat mig att ta med mig yngsta sonen på mina löprundor. En 6-årings hastighet och uthållighet kan väl inte vara för mycket ansträngning.
Dagarna känns långa så här inför semestern och jag funderar och oroas lite över att jag inte kommer att vara i form inför E18-loppet den 11 september. Jag har ju anmält mig till 21km-sträckan så det känns som att det är dags att lägga lite mil i benen nu. Blodomloppet den 26 augusti och Midnattsloppet i Helsingfors stundar också.
Igår så tog jag ut kollegans cykel på lite luftombyte. Tanken var att jag skulle cykla söderut och genom Dragets industriområde och vidare över E18 och sedan följa skogsbilvägen bort till Lilla Ekilla där jag ville korsa över till länsväg 263 och tillbaka till Bålsta. En nätt sträcka på runt en mil. När jag kom fram till vägs ände så visade det sig att det inte gick att komma över sundet där så det blev till att fortsätta norrut och totalsträckan slutade på runt 25 km. Det var hiskeligt länge sedan jag kände mig nödgad att cykla så långt.
Jag gillar att skriva om allt möjligt. Just nu ligger det varmt om hjärtat att kämpa med andra i löpspåret. Jag suger i mig allt av vad jag kan lära mig i ämnet och försöker sprida det tillsammans med mina egna vinklar och observationer här i bloggen.
