Tomas löpning & geocaching

Det senaste året har jag tränat rätt friskt. Jag har fått upp ögonen för löpning igen. Det har varit riktigt skönt att komma ut och springa. Särskilt när man har alla prylar till hjälp: iPhone med Runkeeper installerat och en lagom dyr pulsklocka från Suunto. Skadorna och förslitningarna har naturligtvis inte gått att undvika. Därför var det roligt att läsa en artikel i Aktiv Träning om en metod som skulle minska skaderiskerna. Metoden kallas POSE och jag hade turen att få vara med på en introduktionskurs i helgen.

Vi var en grupp på ca tio personer i olika åldrar och former som blev videofilmade och fick våra löpsteg analyserade  av sportbiomekaniker Markus Stålbom.  Sedan fick vi instruktioner i hur vi kunde förbättra löpstegen. Några övningar och korrigeringar senare så var det dags för en ny inspelning och ny analys. Några förbättringar kunde jag skönja och visst kändes det annorlunda att inte sträcka ut benet och sätta i hälen och rulla på foten som man lärt sig på 80-talet.

Några av punkterna att komma ihåg är att man ska dra upp bakre benet och inte sträcka ut och försöka trycka sig framåt. Istället handlar det om att flytta sin tyngdpunkt så pass att man faller framåt och sätta ner foten rakt under kroppen med största vikten på framfoten. Detta ska göras med en optimal kadens på 180 steg i minuten. Det är en väldig skillnad jämfört med innan.

Igår var jag ute på första träningsrundan efter kursen. Jag försökte fokusera endast på två saker. Att hålla rätt kadens och att slappna av i fötterna. Det lossnade lite efter en kilometer, men det var svårt att inte springa för fort. Med ökad hastighet minskade förmågan att fokusera på kadensen och avslappningen. Nästa runda har jag förberett med bra musik i rätt takt så då slipper jag räkna takten. Då kan jag fokusera mer på att dra upp fötterna från underlaget.

Du kan läsa mer i en artikel i Aftonbladet.