Poseträning nummer tre
Idag med sprang jag med solen i ansiktet i hela två och en halv kilometer med ganska sjyst tempo. En tolv minuters uppvärmning med lite lätt jogg och några väl valda stretch- och tänjövningar gjorde att det kändes extra skönt.
Spåret i skogen mellan Rönnby och Gryta är ganska kuperat och det finns två ganska utmanande backar om man springer från bron och medsols. Den första backen kommer efter bara tvåhundra meter så det gäller att vara uppvärmd. Jag blev förvånad över hur lätt det var att ta sig upp för den. Normalt sett så måste jag klampa mig uppför på tå och ta i för att komma nånstans. Nu med den nya lärdomen så lutade jag bara mera framåt och höll kadensen med hjälp av the Number of the Beast. Det gick som en dans och jag tog toppen med glans.
Det jag sedan kom underfund med var något som poängterades på Mini-clinicen med Markus Stålbom som jag deltog i förra helgen. Han nämnde att det kunde vara svårt att hålla kadensen och löpstilen i nedförsbacke. Det kan jag nu skriva under på. Det var ett fasligt sjå att försöka låta bli att sätta ner hälarna för att bromsa. Det gick om jag lutade mig bakåt, men det kändes som om jag hade en väldigt konstig hållning.
Jag hade som målsättning att springa milen på under 50 minuter, men om sanningen ska fram så känns det som om det målet ligger väldigt långt fram. Jag har inte ens lyckats pallra mig fram till 5 km. Det är väldigt svårt att inte springa för fort. Det går ju så lätt. Den 3 juni är det i alla fall Mälarenergi stadslopp och jag har fortfarande inte bestämt mig för vilken sträcka jag ska springa.
Det ordnar sig med kollekten bara församlingen kommer, som min hustru brukar säga.
Jag gillar att skriva om allt möjligt. Just nu ligger det varmt om hjärtat att kämpa med andra i löpspåret. Jag suger i mig allt av vad jag kan lära mig i ämnet och försöker sprida det tillsammans med mina egna vinklar och observationer här i bloggen.
