Så bränner du 1200 kcal på 90 minuter
Igår eftermiddags så var vi bjudna till vänner på en liten fika. Vi tog med oss en stor långpanna med överbliven äppelkaka med citronkräm. När vi kommer dit så har värdinnan tänkt bjuda på nybakad äppelkaka med vaniljsås. Det var ju svårt att tacka nej av sociala skäl. Så gör man ju bara inte mot äldre. Det får mig att tänka på en gång då jag var med frugan i Östersund och hälsade på riktigt gamla släktingar. De var runt 90 år gamla. De propsade på att vi skulle åka på kondis och valde ut ett sjyst ställe i Brunflo. De gamla skulle ju bjuda så jag tog lite försiktigt en dammsugare och tyckte att det var nog vad ett gammalt pensionärspar hade råd med. Jag fick många menande blickar från de gamla och de sa åt mig att jag åtminstone skulle ha en bulle och ett wienerbröd samt några småkakor. Annars var det inte riktigt fika. Jag åkte därifrån riktigt proppmätt och har känslan kvar i minnet fortfarande trots att det var tjugo år sedan.
Med detta sagt så tog jag naturligtvis en bit äppelkaka. Det smakade bra. Efter en timme tackade vi för oss och jag åkte hem och tog en tupplur. Efter en halvtimmes småslummrande så klev jag upp och fick direkt en känsla att det var nu jag skulle ut och springa.
Eftersom jag ska springa Blodomloppet på torsdag så ville jag inte ta ut mig alltför mycket så jag siktade på att lufsa fram i ca 8 km eller så. På den här sajten kan man räkna ut vilket tempo man ska ligga på beroende på vad man har för maximal syreupptagningsförmåga (VO2max). Jag räknade ut att om jag ska köra distanspass så ska jag för närvarande springa med ett tempo på 6 min 23 sek per kilometer. Det föreföll som lite långsamt, men när jag väl hade sprungit en halvtimme så märkte jag att jag hade väldigt lätt att hamna på ett tempo runt 6.40 istället. Det kändes på något sätt bekvämare.
Det hela kändes till slut så bra att jag bestämde mig för att fortsätta och springa vidare. Efter tre kilometer så vek jag av från min planerade 8 km slinga och drog norrut på en skogsbruksväg. Vid sex kilometer vände jag helt sonika och sprang tillbaka. Jag sprang förbi den platsen där det om två veckor kommer att hållas ett stort lajv. Det var ungefär ett år sedan jag var förbi här senast. och det hade hänt mycket här sedan dess. Det hela slutade med en total löpsträcka och ett personligt distansredkord på 13 km. Det tog i och för sig 1,5 timme men det var ju meningen att det skulle gå långsamt. Som en bonus så visade pulsklockan en energiförbrukning på 1200 kcal. Det var bra.
Efter att ha pustat på en stol i köket i en kvart och stoppat i mig resterna av middagen som fortfarande stog framme började ett illamående svälla i magen. Det hade jag inte väntat mig. Jag har hört om några som får såna reaktioner vid långvariga ansträngningar men det var inget jag upplevt själv. Det gick inte över förrän sent på kvällen.
Nu ska jag vila och stretcha fram till torsdag då det är dags att visa vad man går för. Ska jag äntligen komma under 50 minuter på milen. Det känns som om det skulle kunna gå. Men 5 min per km känns samtigt väldigt fort för mig just nu
Jag gillar att skriva om allt möjligt. Just nu ligger det varmt om hjärtat att kämpa med andra i löpspåret. Jag suger i mig allt av vad jag kan lära mig i ämnet och försöker sprida det tillsammans med mina egna vinklar och observationer här i bloggen.
