Sprang i regnet
Min regnvåta lekamen
Då var man tillbaka då. Det tog sin lilla stund att få på sig paltorna och medan jag funderade en extra gång över hur klokt det egentligen var att ge sig ut i spöregnet och springa så hann regnet bedarra en aning. Jag skippade cachen och tog en lite kortare runda. Det blev i alla fall runt fem kilometer till slut. Runt 30 min tog det och blött var det. På halva sträckan stannade jag till och kollade himlen. Tog en bild, men den blev inte så bra. Jag ville visa den svarta himlen, men den blev vit istället. Förvånansvärt skönt att springa i regnet. Jag trodde det skulle vara kallt och riktigt sådär dragonmässigt jägardjävligt, men jag har väl varit med om för mycket för det kändes enbart stärkande. Får väl ta och anmäla mig till Tjurruset för att få en riktig utmaning. Nån som ska me?
Vätan tog inte heller denna gång min iPhone i besittning. Idag hade jag faktiskt varit så duktig att jag slagit in den i en av mina Aloksak plastpåsar. Helt snustort och förvånansvärt manövervänligt.
Jag gillar att skriva om allt möjligt. Just nu ligger det varmt om hjärtat att kämpa med andra i löpspåret. Jag suger i mig allt av vad jag kan lära mig i ämnet och försöker sprida det tillsammans med mina egna vinklar och observationer här i bloggen.
